Trosa Golfklubb

När Trosa Golfklubb fyllde 50 år 2022 kan den gångna tiden också ses som en symbol för utvecklingen, såväl i samhället som inom golfen. Samhällsstrukturen är annorlunda idag mot början på 1970-talet – och golfen har verkligen förändrats.

Klubben grundas
De där dagarna 1972, när idén om en golfklubb i Trosa började få fäste, var golfen inte den folksport som den har blivit idag.
Titlar var viktiga och de angavs nogsamt. De första elva medlemmarna som sattes upp i medlemsmatrikeln uppgavs vara major, medicine doktor, tre stycken direktörer, tre stycken ingenjörer och en fabrikör. Två stycken ”fru” fick också komma med – inga titlar där!
Inte heller var det en lokal företeelse, såtillvida att det inte främst var Trosabor som var initiativtagare. Det första mötet hölls i Celsiussalen hos Teknologiföreningen på Malmskillnadsgatan i Stockholm, och den arbetsgrupp som bildades bestod av major Bertil Ahlström, Danderyd, direktör Rune Jarenfelt, Stockholm, ingenjör Erik Mårtensson, Stockholm, ingenjör KG Ocklin, Älvsjö och fabrikör Arne Wohlin – den ende med fast adress Trosa, till skillnad från övriga, som var sommarboende.

Banan planeras
Tanken var från början att bygga en niohålsbana som skulle kunna byggas ut till en 18-hålsbana. En ritning gjord av Nils Sköld, golfbanearkitekten framför andra vid den tiden, hade skissat på en komplett 18-hålsbana.
Marken för den första etappen uppläts av ägaren, ingenjör Erik Mårtensson, på minst 25 år – arrendefritt under byggtiden, sedan mot ett normalt arrende för mark i trakten. Det omfattade lite drygt 28 hektar.
Men området var tänkt för mycket mer än en golfbana. Under 60-talet hade man fört diskussioner om att bygga ett kärnkraftverk i närheten och Erik Mårtensson hade stora planer för en hel liten stadsbildning, med bostäder, skola och ett köpcenter. Ur hans stora område kunde en liten del frigöras för golfbanan.

Nils Sköld fick i uppdrag att rita om banan till en niohålsbana på den del av marken som kunde göras tillgänglig. Han uttalade sig i positiva ordalag om markens beskaffenhet – den passade utmärkt för en golfbana, tyckte han.

Naturvårdshänsyn togs tidigt
Intressant är att naturvårdshänsynen kom in redan vid den här tiden, men med ett lite annorlunda utfall än man kanske är van vid numera. Lotsängsbacken, det naturreservat som ligger mellan dagens 13:e och 16:e hål, ansågs tillsammans med Hagbergsområdet vara bland de förnämsta lövskogsområdena utmed Sörmlandskusten. Därför måste förstås bygglovet föregås av tillstånd från länsstyrelsen. Man beslutade därför att hålla sig till de befintliga åkrarna och kulturbetesmarkerna. Professor Måns Rydberg vid Bergianska Trädgården avgjorde med att säga att en golfbana på platsen skulle ”passa väl in i naturen”.
Den 22 oktober 1973 kom det slutliga tillståndet att börja arbetena med banan.

Invigning med Tumba
Sommaren 1976 var niohålsbanan äntligen klar för invigning. Som affischnamn deltog Sven Tumba tillsammans med den svensk-engelske golflegendaren John Cockin. I en slagspelstävling över nio hål spelade de mot klubbens bäste spelare Mats Hosk och ordförande Rolf von Heidenstam. Tumba, Cockin och Hosk delade segern på 40 slag.
Invigningsfesten hölls i trädgården hos Toivo och Inga Blomgren, som ansvarade för PR-kommittén och dessutom skötte klubbens kansli hemifrån.
John Cockin tyckte att klubben hade en mysig småklubbskänsla och föreslog att man skulle försöka behålla medlemsantalet till ungefär den storlek man hade vid tillfället – 118 medlemmar. En trevlig ambition som givetvis var ekonomiskt ohållbar i längden.

1986 började man planera för den 18-hålsbana man hade velat bygga från början.

Naturen och turism
De senaste åren har Trosa GK med stolthet framhållit de unika naturvärden som finns runt banan. Klubben devis ”spela mellan ekar och hav” är ett verkligt fenomen, där havsutsikten ger en kustliknande så kallad linkskänsla på delar av banan. Att man dagligen kan se örnar sväva över banan gör inte upplevelsen sämre.
De senaste åren har också den inhemska golfturismen skjutit fart. Besökare kommer i husvagnar och husbilar och tillbringar flera dagar – ibland veckor – på anläggningen. Därför har klubben också investerat i fler uppställningsplatser på både gräs och grus, och initiativet uppskattas av många besökare. Här kan man bo alldeles vid banan, spela och nyttja anläggningens alla faciliteter.

Utvecklingen fortsätter!
Det är nog en sanning ingen vill bestrida att en golfanläggning aldrig blir riktigt färdig. Det finns alltid mer att göra, saker att utveckla.
De senaste åren har klubben försäkrat sig om mer mark runt klubbhusområdet. Samtidigt har övningsområdena byggts ut och juniorverksamheten skjutit fart. U.
Samtidigt frodas banan och stämningen – det som gör att Trosa GK ser de kommande femtio åren an med stor förväntan!